Nu snurrar tankar och furingar runt i mitt lilla huvud igen. Igår tog min sambo första steget in i universitets världen och ska plugga i fyra år, han har varkligen hittat det han vill jobba med i framtiden. Jag är jätte glad för hans skull och hoppas att dtudierna och allt runt ikring kommer kännas toppen bra!

 

Men.. själv står jag här utan framtidsplaner på hyllan. Vad vill jag göra med mitt liv? Vill jag plugga eller vill jag sattsa på att jobba? Får jag mycket jobb utan utbildning? Vad får jag för jobb utan det? Vart ska jag vända mig? Ja... många frågor, aldelens för lite svar. Jag är så förvirrad.

 

Min dröm är att en dag stå där som färdigutbildad fastighetsmäklare eller cevilekonom. Då är det ju bara att jag inte har nog hög matte som krävs. Då måste jag ta tag i att plugga upp den först.. Det är matten som är mitt största problem och har alltid varit det. Därför känns det jätte, jätte jobbigt att tänka på det och även ta tag i det...  Hoppas att jag en vacker dag tar tag i mig själv och gör det bästa för mig själv! Det är ju ingen annan än jag själv som håller mig tillbaka, att det kan vara så jobbigt att bli vuxen och veta vad man vill bli... Ja det är helt otroligt..