Torsdagen den 2 Juni 2016 fick jag ta det svåraste beslutet som jag någonsin tagit, min älskade vän Winna fick somna in♥

 

Jag har inte velat gå ut med det annat än till vänner och familj men nu känner jag att det är dax. Det kanske har märkts på mina sociala medier att jag inte har skrivit om Winna, detta är för att det har varit ett sånt känsligt ämne för mig, och det är det förtfarande.

 

Jag och Winna fick spendera 4 fina år tillsammans. Vi har tränat ihop, sovit ihop, sprungit ihop, ätit ihop, myst ihop, åkt bil ihop, badat ihop och gjort i princip allt tillsammans. Hon var min bästa vän men samtidigt min värsta fiende. Vissa dagar ville jag bara strypa henne för att hon kom på så mycket bus att jag inte orkade med det. Fast vi hade såklart våra fina stunder också, de stunderna som alltid kommer finnas med mig och ligga mig varmt om hjärtat. Vissa dagar funderade jag på "hur ska jag klara mig utan Winna en vacker dag?" och nu står jag här, utan min flicka.

 

Anledningen till att jag valt att vänta är för att jag har varit så känslig runt allt som har haft med Winna att göra. Bara det att komma hem till ett tomt hus har tagit så lång tid för mig att bearbeta. De första veckorna kunde jag inte ens vara hemma själv utan att ligga på golvet och gråta tills tårarna tog slut. Jag orkade inte med att folk skulle fråga om det. Jag ville bara att tiden skulle läka mina sår, vilket den har gjort i små mängder. Jag kan fortfarande höra mig själv tänka på Winna som att hon fortfarande är med mig. Det är de jobbigaste situationen för då blir man påminnd på det.

 

Jag tackar mig själv idag för att jag har varit så besatt i att fota henne som jag var. Jag tog nästa ett kort på Winna varje dag, många gånger mer än ett. I början svor jag bara för att det fanns bilder och minnen av henne överallt. Jag var så arg för att vart jag än tittade, på datorn, på telefonen, på instagram, på facebook eller på bloggen så var WInna där. Jag insåg då hur stor del WInna var av mitt liv. Man verkar inte tänka på det i stundens hetta men när det väl är över så kan man inte gå tillbaka, då får man stå här och vara glad över att minnena av min fina flicka fortfarande finns kvar, fast på ett annat sätt.

 

Nu rinner tårarna så mycket att jag inte klarar av att skriva mer. Hon var min bästa vän, vapendragare och den som jag alltid hade vid min sida. Nu är den sidan tom. Inte en dag går utan att jag tänker på dig gumman.. Jag hedrar dig och minnet av dit. Jag saknar dig så att hjärtat gör ont. Hoppas himlen är fin, vi ses en vacker dag min älskade vän♥♥♥♥